...

Möten Ledarskap Inspiration Personlig utveckling

Kategori: Marie W Schjölin

Heidi Wold Scandic Haymarket Stockholm.

Haymarket – Mötesplats med unika upplevelser

Med satsningen på signaturhotell som Haymarket går Scandic lite utanför de tidigare ramarna och skapar hotell med individuell karaktär. Allt för att möta efterfrågan från de gäster som söker unika hotellupplevelser, menar Kommunikationschef Heidi Wold. Signaturhotellen präglas av sin historia och är utformade för att vara sociala mötesplatser och en naturlig träffpunkt för både lokala och tillresande besökare.

Inspirationen till Haymarket är hämtad från filmvärlden – är det tack vare att Greta Garbo påbörjade sin karriär som expedit och modell på hattavdelningen i just PUB-huset?

Det är klart att Greta har varit en inspiration men även hotellets omgivning med Filmstaden precis över torget har haft betydelse. Vi har tagit inspiration från både byggnader och historia runt omkring Hötorget och från byggnadens egen historia som prominent varuhus, berättar Heidi.

Väl inne i byggnaden möts man av elegans och optimism och en blandning av framtid, nutid och dåtid med klassiska Art Deco-detaljer som kontrasterar mot moderna designelement och material. Vilken typ av publik vänder ni er till?

Vi vänder oss som sagt till resenären som vill ha en unik hotellupplevelse. Till Haymarket kommer man inte bara för att bo och bor inte bara för att sova. Samtidigt vänder vi oss också till stockholmarna med våra sociala ytor. Hit kommer den som vill njuta av god mat och sofistikerade cocktails i en fantastisk miljö och atmosfär, fortsätter Heidi.

Vad har ni fått för respons de här första två veckorna?

Det har varit ett otroligt positivt gensvar! Det bästa jag vet är att låtsas vänta på någon i den pampiga entrén och tjuvlyssna på alla spontana kommentarer från gäster som kommer in genom dörren, ler Heidi. De flesta säger att det ser fantastiskt ut och att det är väldigt fint.

Hur har din egen roll i Haymarket-projektet sett ut?

Jag har varit med i det kommersiella arbetet nästan ända från början och har tillsammans med projektgruppen lagt positionerings- och kommunikationsstrategier. Sedan har jag också lett det operativa arbetet med PR och kommunikation. Det har varit väldigt roligt att få följa det här projektet från start till mål. Nu är det nästan lite tomt, som att barnet har flyttat hemifrån!

Vad gör Haymarket till den bästa mötesplatsen i Stockholm, tycker du?

Det är ju svårt att ignorera det geografiska läget. Haymarket är en brygga mellan de olika stadsdelarna i city och det är nära till allt. Samtidigt är atmosfären och miljön väldigt inspirerande; de olika restaurangerna, barerna och de sociala ytorna är helt fantastiska. Det finns lugna vrår att jobba från och livliga barer att umgås i. Kombinationen är oslagbar!

Tror du att Haymarket är en blivande hotellklassiker?

Ja, det tror jag verkligen. Byggnaden i sig har en särskild plats i Stockholmarnas hjärta och det är en plats som verkligen sjuder av liv, avslutar Heidi.

Besök Haymarkets hemsida här

Tuff eller Tydlig

Tuff eller tydlig?

Det slår aldrig fel. Mönstret är glasklart. Första dagen på ledarprogrammet, när deltagarna ska berätta för varandra om sitt övergripande mål med utbildningen, säger nästan alla: ”Jag vill bli en tuffare chef!” När jag undrar vad den där nya tuffheten skulle ge i ledarrollen pratar de om bättre resultat, färre konflikter och större lönsamhet. Jo, det är lätt att tro. Men verkligheten är en helt annan.

Snälla ledare är de mest lönsamma, de vinner lojalitet och får smidigare samarbeten. Det visar modern organisationsforskning från Stanford University. Att vara tuff och sätta press på medarbetarna får inte upp några resultat. Det ger snarare ökad stress, fler konflikter och ännu högre kostnader.

Tillbaka till första dagen på ledarprogrammet. Jag frågar de blivande tuffingarna vem som varit den viktigaste förebilden i just deras liv. Med lysande ögon berättas det om gamla tränare, någon speciell lärare, en tidigare chef, far- och morföräldrar och andra minnesvärda personer man gärna vill efterlikna. Förebilderna har varit rättvisa, raka, modiga, balanserade, trygga, öppna och lyssnande. De har varit inspirerande och målat upp visioner som går att förstå och på ett lättbegripligt sätt pekat på utmaningar i omgivningen, utan att förbjuda. Sist men inte minst har de lyckats förmedla vilka förväntningar de har på andra. Med andra ord: Förebilderna har varit supertydliga.

”Och tuff, då?”, frågar jag”. En talande tystnad följer.

Min känsla är att vi i arbetslivet, precis som i livet i stort, inte alltid är medvetna om när vi är förebilder för andra. Och det är just precis då vårt ledarskap är allra bäst. När vi är autentiska.

I vår värld omges vi av ett ständigt brus av valmöjligheter. Ofta krävs snabba beslut utan tid för djupare reflektion. Då gäller det att du är i kontakt med dig själv och tydlig mot din omgivning. Hur blir du det? Jag vill ge dig några funderingar:

  1. Utforska din kärna
    Vad är viktigt för dig och vilka är dina värderingar? Lev dem, andas dem! I vilka lägen vågar du stå för din egen sanning och samtidigt vara öppen för andras perspektiv?
  2. Vad vill du förmedla?
    Hur når du fram till andra? När är rätt tillfälle att kommunicera? Är ditt budskap genomtänkt och går det att formulera i ord? Var nyfiken och intresserad, både på dig själv och på andra. För att nå fram med tydlighet behöver du vara lyhörd på många sätt.
  3. Vad får du tillbaka?
    Ibland kommer feedback automatiskt, men om inte – våga be om den! Bästa sättet att lära är av omgivningens respons. Är du beredd att ta emot andras ärliga synpunkter? Vilka deras uppfattningar om dig matchar de värderingar du vill utstråla? Ta dig tid att lyssna på reaktioner och använd återkopplingen konstruktivt.
  4. Den medvetna närvaron
    Har du ro att vara närvarande och fånga ögonblicket i ett samtal? Behöver du öva på att lyssna på en ny nivå? Vågar du ibland vara ovetande, nyfiken eller släppa kontrollen och inte alltid vara mer insatt än den du möter? Öva dig i att rikta uppmärksamheten till det som pågår i stunden.

För att vara tydlig behövs mod. Det krävs dessutom att du har koll på vem du är och vad du står för, att du har en strategi för din kommunikation och känsla för hur budskapen landar. Så, vad väljer du? Att blir tuffare? Eller tydligare?

Marie W Schjölin

Det finns inga förutsättningslösa möten

Det finns inga förutsättningslösa möten

Jag får ytterligare ett mejl från en potentiell underleverantör. Ja, han kallar sig så och han vill komma förbi mitt kontor och presentera sig. Helt förutsättningslöst. Jo visst, jag har också använt just det ordet många gånger när jag velat få chansen att berätta vad jag kan, skapa någon glimt av möjlighet att finnas som tänkbar samarbetspartner och ”top of mind” när ett behov av just de tjänster jag erbjuder uppstår. Trots att jag inte har någon upparbetad relation, hunnit bevisa något alls eller ens blivit rekommenderad.

Idag landar faktiskt den knasiga betydelsen helt och fullt. Det är först nu jag verkligen förstår ordet som jag aldrig mer vill använda i samma mening som jag använder ordet möte. Men varför kom insikten just idag? Förmodligen för att jag timman innan fått två telefonsamtal i följd av någon som uppenbarligen ville sälja något men aldrig sa det rakt ut förrän jag frågade. Vilken fantastisk tajming. För nu känns det lätt. Från och med nu tänker jag vara riktigt tydlig och bara erbjuda eller tacka ja till uppriktiga möten. Möten som är proppfyllda av förutsättningar. Där du vet vad du vill ha ut av det, och jag också. En tydlig agenda och ett mål. Ibland, om förutsättningarna och känslan är rätt, kanske vårt mål blir gemensamt. Du vill sälja något som jag tjänar på att köpa. Eller så är det tvärtom, jag säljer till dig. Då ska jag visa att jag vill jobba med dig och jag ska göra allt för att du ska vilja jobba med mig också. Allt annat är slöseri med tid.

Mejlet från den potentielle underleverantören blev droppen. Eller rättare sagt ögonöppnaren som jag är uppriktigt tacksam för. Jag får lust att mejla honom tillbaka bara för att berätta det. Helt förutsättningsfullt.

Marie W Schjölin

Fast ditt och mitt minne är säkert lite bättre

Fast ditt och mitt minne är säkert lite bättre

Jag funderar på meningen jag just läst: ”Människans korttidsminne har en begränsad kapacitet på ungefär 30 sekunder”. Ja, det gäller säkert de flesta men kanske inte just mig, tänker jag. Jag vill inte tro att jag har begränsad kapacitet. Möjligen tänker du likadant nu – för nog kan du också komma ihåg saker mycket längre än en halv minut? 

Vårt korttidsminne är till för att hålla information tillgänglig under pågående aktivitet. Om hjärnan inte uppfattar att det finns anledning att lagra minnet för framtiden glöms intrycken bort. Som när du ska ringa ett nytt telefonnummer och trycker in det på displayen. Så snart det är gjort och signalerna börjar gå fram är siffrorna glömda. Eller som när du måttar upp kaffe i filtret, blir avbruten av en fråga, tappar räkningen och måste börja om. Likadant med ord som någon läser upp för dig i tät följd: blomma, snöskottning, skokartong, långpromenad, engelska, gul, traktordäck, kontorsmaterial och badhus, bara för att ta några exempel.

Korttidsminnet är inget du stänger av. Det får dig att förstå det som händer i stunden, samtidigt som det via långtidsminnet kan hämta intryck från dåtid. Det kan även tillåta dig att koppla intrycken till framtid och syftet med det som du just nu upplever, ska klura ut eller behöver lära dig.

Men vad avgör vilka av alla intryck som fastnar och blir bestående minnen? Det räcker inte med att du uppmärksammar ett budskap, det är mycket mer som måste till. Forskarna säger att det i huvudsak sker på ett par sätt. Genom traumatiska eller euforiska upplevelser hamnar intryck automatiskt i långtidsminnet. I alla andra fall måste vi programmera in det och då sker det bäst med hjälp av repetition. Om du rabblar telefonnumret högt flera gånger innan du slår det kanske några av siffrorna faktiskt fastnar.

Personer med hög kapacitet i korttidsminnet är duktiga berättare och ofta även bra på att skriva på ett fängslande sätt. Det hänger ihop med en utvecklad förmåga att kunna hålla reda på många intryck utan att information går förlorad. Att hålla tråden och samtidigt berätta med inlevelse. Ja, sån vill man ju vara. Men handen på hjärtat och utan att titta, hur många av orden jag räknade upp i inledningen minns du nu? Inget? Alla? Ett par stycken?

Jag läser vidare i texten om människans arbetsminne och får veta att det bara rymmer runt sju saker åt gången. De som är tränade kanske klarar nio. Det går helt enkelt inte att hålla reda på mer fakta i taget utan att bli förvirrad och tappa bort något. Det står att ”förmågan att endast klara av att uppmärksamma ett fåtal intryck samtidigt är en allvarlig begränsning för vår intelligens och beslutsförmåga. Om vi kunde utöka vårt arbetsminne skulle vi öka vår effektiva intelligens att motsvara ett system som uppfattar sin omgivning och vidtar åtgärder som maximerar chanserna att lyckas”.

Med effektiv intelligens som ett system… är det något att sträva efter? Att vara mer maskin än människa. Nu ångrar jag mig. Jag tar tillbaka! Jag vill inte alls vara någon med exceptionellt bra arbetsminne längre. Nu är jag så glad att vara begränsad. Att glömma, komma av mig, drömma mig bort och ibland räkna fel. Det är ju snarare just allt det där som gör oss, dig och mig, så härligt levande.

Marie W Schjölin

Marie W Scholin artikel

Skogshuggarna påminner mig

Ibland blir det en sån där dag då allt går i alldeles för hög fart och alla fina insikter om medveten närvaro och att göra en sak i taget är som bortblåsta. Jag springer genom dagen och dyker en paus upp passar jag på att göra något mer, något extra. Men känslan av effektivitet är falsk. För vid dagens slut har jag gjort så mycket saker, men har ändå inte fått någonting gjort. Det är då jag brukar tänka på skogshuggarna. I början av 1900-talet gjordes en utvärdering på ett skogsbruk i nordöstra USA. Man studerade två arbetslag för att fastställa vilket av lagen som arbetade mest effektivt.

Lag 1 arbetade 12 timmar om dagen. De slet hårt och tog endast 22 minuters rast för lunch. Allt för att vara så effektiva som möjligt. De fällde 87 träd. Lag 2 planerade sitt arbete på ett helt annat sätt. Deras 12 timmars arbetsdag var lugnare och latare, kan man tycka. De tog 10 minuters paus varje timma, alltså 2 timmar totalt. Deras lunchrast var på 45 minuter. De fällde 112 träd.

Hur kunde laget som tog det så lugnt, fälla så många fler träd än de som slet? Vad var deras hemlighet? Vad gjorde skillnad? Resultatet förbryllade inspektörerna. Det faktiska resultatet blev ju mycket bättre. I det vinnande laget fanns det plats att bolla idéer och utbyta tankar. Det gjorde säkert arbetsdagen lite gladare. Under pauserna slipades det säkert på både yxor och teknik.

När vi gör rätt saker istället för många saker, när vi orkar ta reda på vad som är angeläget, det är då vi på allvar blir effektiva. Det är också då det faktiska resultatet kommer.

När jag tittar närmare på de dagar då allt bara flyter och jag gjort mest värdeskapande saker ser jag skillnaden. Det är de dagarna då jag har insikten att ta pauser, byta miljö eller ta en omväg. Det är de dagar då kalendern tillåter extra tid före och efter möten, så att jag hinner ställa om och vara närvarande i det som händer i stunden.

Det går knappast att fylla på med mer tid. Men jag kan alltid fylla på med en mer medveten närvaro i det jag gör.

Hur ser dina arbetsdagar ut?

Marie W Schjölin

Avundsjuk eller avundsund? Marie W Schjölin.

Avundsjuk eller avundsund?

Som barn blev jag kärleksfullt guidad att mota bort alla avundsjuka känslor och istället enbart försöka glädjas åt andras framgång, oavsett om det handlade om finare leksaker, roligare barnkalas eller modernare skidutrustning. Den utgångspunkten sparade min energi många gånger i livet då jag lärde mig att ladda inifrån istället för att triggas utifrån. Men det har säkerligen också gjort mig mindre tävlingsinriktad och någon gång hindrat mig från att lägga i en sista växel. Men vad är orsaken till avundsjuka? Den kraft som finns i känslan borde väl gå att kanalisera på ett mer konstruktivt sätt?

Tongivande forskning kring människans emotioner visar att vi har nio så kallade grundkänslor men att endast två av dem kan ses som positiva. Vår negativa inställning har gjort att vi överlevt som art – känslor varnar för faror. Men hur kan vi dra nytta av det idag och använda känslor på ett mer intelligent sätt? Emotionell Intelligens (EQ) mäter just den förmågan inom fem olika aspekter. En av dem kallas ”Motivation” och riktas inåt eller utåt. Den yttre motivationen gäller påtagliga belöningar alternativt undvikande av bestraffningar. Den inre motivationen handlar däremot om att tillfredsställelsen i själva utförandet av uppgiften eller utmaningen upplevs som belöning och låter känslorna ge energi och ork att stäva framåt. Här finns också färdigheter som engagemang, initiativförmåga och optimism. Uteslutande positiva ord, alltså.

Känslan avund ses som illvillig och oftast mycket destruktiv. Men nyare psykologisk forskning* pekar på att den faktiskt även kan ha en ljus sida som blir en starkt motiverande faktor. Där ingår vikten av ”sociala jämförelser”. Hur nöjd du är beror inte enbart på resultatet i sig, utan även på hur du förhåller dig till andras resultat. Har du tänkt på att avund bara uppstår inom ett område som är viktigt för dig och där du känner att du själv skulle kunna vara riktigt bra? Du blir inte avundsjuk på någon som slår världsrekord i något du själv aldrig skulle kunna behärska. Charlotte Kalla blir knappast ditt objekt för avundsjuka, men om grannen lyckats genomföra ”Klassikern” i år igen känns det kanske lite jobbigt? Därför får också vissa av dina skrytsammare Facebook-inlägg färre ”likes” än du hoppats – människor vill känna sig lagom hotade. Avundens grundläggande funktion är alltså att hjälpa till att skydda vårt upplevda värde i situationer där vi kan bli jämförda, vilket motiverar oss att själva prestera bättre.

Lek med tanken att lära dig att ta reda på och förstå känslorna bakom din avund för att lättare se hur den kan omvandlas till motivation. Det går att göra i fyra steg:

1. Acceptera känslan
Om du kan acceptera att avunden finns där, utan att värdera, kan du börja förstå den.
Vad handlar den om egentligen och vad ligger bakom?

2. Inse att du hindrar dig själv
Vill du fortsätta tänka negativt – ett sätt som hindrar dig från att må bra och utvecklas?

3. Fråga dig vad du saknar
Se avunden som en hjälp att lokalisera vad du själv saknar. Vad hindrar och vad kan du själv göra eller påverka? Vad behöver du för att istället se andras framgång som en inspiration?

4. Uppskatta det du har
Öva dig att se allt du har, vad du uppnått eller åstadkommit och var tacksam för det. Hjärnan tolkar tacksamheten som en belöning, en signal om att du är trygg och trygghet triggar dig att utforska din omgivning och prova nya saker.

Motivationen kommer alltså ur en sund avund som tolkas och används rätt med hjälp av bättre självkännedom och en sann inre optimism. På köpet kommer du även inspirera andra att glädjas av din framgång.

Lycka till!
Marie W Schjölin

*Doktorsavhandlingen The Psychology of Envy: The Bright Side of a Deadly Sin. Niels van de Ven, Marcel Zeelenberg och Rik Pieters.

Marie W Schölin - Rattvärmen gör mig tillitsfull och generös.

Rattvärmen gör mig tillitsfull och generös

För snart ett år sedan satt jag där hos min bilförsäljarkontakt och byggde ihop min nya drömbil. När vi kom till de utökade tillbehören var det någonting med funktionen eluppvärmd ratt som lockade mig väldigt mycket. Samtidigt sa både förnuftet och samvetet att det kanske var en väldigt onödig liten funktion och slöseri med pengar på fel saker. Men som vanligt gick jag på känsla och följde min intuition. Vi klickade i tillbehörsboxen. Eller berodde allt på att jag just då höll mina händer runt en varm kopp kaffe och därför litade på honom? I vilket fall som helst var det helt rätt val, för enligt forskningen ger det mig långt mycket mer än bara varma händer.

Flera studier* i omedvetna beteenden visar nämligen att fysisk värme i handflatorna också ökar den mellanmänskliga värmen, även om det handlar om en främling. Värme i händerna påverkar hur vi uppfattar och bedömer andra människor. Vi får större tillit och blir mer tillmötesgående. En grupp försökspersoner fick hålla i en mugg med varm alternativt kall dryck medan de promenerade genom laboratoriet. Efter en stund fick de möta en främmande person för att utvärdera dennes personlighet. Resultatet visade att de som höll i den varma drycken upplevde främligen som en ”varmare” person jämfört med uppfattningen hos de som höll i den kalla. Med varmare syftade de både på intrycket av personligheten, den sociala tillgängligheten samt antog att personen hade fina värderingar.

I ett annat moment fick försökspersonerna välja mellan att ge en present till en vän eller behålla den själv. Innan de valde fick de hålla i en varm eller kall riskudde. De som höll i den varma valde i större utsträckning att ge bort presenten medan de som höll i den kalla oftare valde att behålla den själv. De intressanta resultaten gav mersmak och bekräftades i ett senare skede med mer utförliga studier med hjälp av hjärnavbildning i magnetkamera. Där fick deltagarna bland annat spela ett online-spel och investera pengar med en okänd förvaltare samt utvärdera en konsumentprodukt. De som höll i den varma riskudden var benägna att satsa mer pengar respektive ha en mer öppen och positiv inställning till produkten.

Förklaringen till allt detta har med den så kallade homeostasen att göra, att hjärnan ser till att kroppen håller bra temperatur. Anteriora insula är en struktur i hjärnan som skapar kroppsmedvetenhet som även leder till att vi upplever vårt materiella jag, perception, självmedvetenhet och kognition. Man såg alltså en koppling mellan hur vi vet hur vi mår och hur vi vet vem vi är – hjärnan bearbetar fysisk värme och mänsklig värme som tillit och generositet på samma vis. Därför fungerar alltså tillförd kroppslig värme i form av en kaffekopp, tekopp eller riskudde.

Abstrakta psykologiska och sociala föreställningar och hur vi känner och tänker uppstår med andra ord ur vår fysiska upplevelse av värme och kyla. Jag tänker att fenomenet ”Swedish fika” inte är så dumt. I mötet med den nya kunden kopplas vi samman socialt och lägger grunden för ett långt samarbete. Det där viktiga första intrycket och tilliten som väcks med händerna runt den varma koppen.

Jag fortsätter genom Stockholms rusningstrafik, nöjd med att ha rattvärmen påslagen trots att det inte är speciellt kallt i bilen.

Marie W Schjölin

*Laurence Williams, Leeds School of Business, John Bargh, University of Yale, Naomi Eisenberger, University of California samt Bud Craig, Barrow Neurological Institute i Phoenix.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

Seraphinite AcceleratorOptimized by Seraphinite Accelerator
Turns on site high speed to be attractive for people and search engines.