Jag funderar på meningen jag just läst: ”Människans korttidsminne har en begränsad kapacitet på ungefär 30 sekunder”. Ja, det gäller säkert de flesta men kanske inte just mig, tänker jag. Jag vill inte tro att jag har begränsad kapacitet. Möjligen tänker du likadant nu – för nog kan du också komma ihåg saker mycket längre än en halv minut? 

Vårt korttidsminne är till för att hålla information tillgänglig under pågående aktivitet. Om hjärnan inte uppfattar att det finns anledning att lagra minnet för framtiden glöms intrycken bort. Som när du ska ringa ett nytt telefonnummer och trycker in det på displayen. Så snart det är gjort och signalerna börjar gå fram är siffrorna glömda. Eller som när du måttar upp kaffe i filtret, blir avbruten av en fråga, tappar räkningen och måste börja om. Likadant med ord som någon läser upp för dig i tät följd: blomma, snöskottning, skokartong, långpromenad, engelska, gul, traktordäck, kontorsmaterial och badhus, bara för att ta några exempel.

Korttidsminnet är inget du stänger av. Det får dig att förstå det som händer i stunden, samtidigt som det via långtidsminnet kan hämta intryck från dåtid. Det kan även tillåta dig att koppla intrycken till framtid och syftet med det som du just nu upplever, ska klura ut eller behöver lära dig.

Men vad avgör vilka av alla intryck som fastnar och blir bestående minnen? Det räcker inte med att du uppmärksammar ett budskap, det är mycket mer som måste till. Forskarna säger att det i huvudsak sker på ett par sätt. Genom traumatiska eller euforiska upplevelser hamnar intryck automatiskt i långtidsminnet. I alla andra fall måste vi programmera in det och då sker det bäst med hjälp av repetition. Om du rabblar telefonnumret högt flera gånger innan du slår det kanske några av siffrorna faktiskt fastnar.

Personer med hög kapacitet i korttidsminnet är duktiga berättare och ofta även bra på att skriva på ett fängslande sätt. Det hänger ihop med en utvecklad förmåga att kunna hålla reda på många intryck utan att information går förlorad. Att hålla tråden och samtidigt berätta med inlevelse. Ja, sån vill man ju vara. Men handen på hjärtat och utan att titta, hur många av orden jag räknade upp i inledningen minns du nu? Inget? Alla? Ett par stycken?

Jag läser vidare i texten om människans arbetsminne och får veta att det bara rymmer runt sju saker åt gången. De som är tränade kanske klarar nio. Det går helt enkelt inte att hålla reda på mer fakta i taget utan att bli förvirrad och tappa bort något. Det står att ”förmågan att endast klara av att uppmärksamma ett fåtal intryck samtidigt är en allvarlig begränsning för vår intelligens och beslutsförmåga. Om vi kunde utöka vårt arbetsminne skulle vi öka vår effektiva intelligens att motsvara ett system som uppfattar sin omgivning och vidtar åtgärder som maximerar chanserna att lyckas”.

Med effektiv intelligens som ett system… är det något att sträva efter? Att vara mer maskin än människa. Nu ångrar jag mig. Jag tar tillbaka! Jag vill inte alls vara någon med exceptionellt bra arbetsminne längre. Nu är jag så glad att vara begränsad. Att glömma, komma av mig, drömma mig bort och ibland räkna fel. Det är ju snarare just allt det där som gör oss, dig och mig, så härligt levande.

Marie W Schjölin