Författare: Göran Adlén

Den allvarliga föreläsaren tittar ut på sin publik och säger: ”Disrupt or die”, med myndig stämma och ett allvarligt leende. ”Ni kommer att vara ersatta av robotar inom några år”, ”Bankerna kommer inte att finnas mer, bitcoin tar överallt”, ”Vi närmar oss en ekonomisk härdsmälta”, ”Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras”, ”Ingen kommer längre att handla i en fysisk butik”, ”Landsbygden kommer att tyna bort”. 
Jag kan fortsätta hur länge som helst med dessa domedagsprofetior. I sexton år har jag föreläst om trender och hela tiden har jag slagits av hur negativa mina kollegor runtom i världen är. Vilka skräckscenarios de bygger upp och hur mycket de hotar om vilken utveckling vi kommer att möta. Och framförallt hur snabbt allt kommer att förändras. Självklart skapar det rubriker, för ingen kan ju säga att det kommer att bli ungefär som det är idag. Vem blir upphetsad av ett sådant budskap? Vilka rubriker kan ett sådant uttalande få? Det finns något enkelt över att kunna skrämmas. Och inte alltför sällan verkar publiken tycka om att känna sig skrämda av den utveckling som föreläsaren målar upp.

Men kommer verkligen allt att gå åt helvete? Jag hävdar med bestämdhet och vidhåller att trender är rätt långsamma. Hade vi litat på alla futurister så hade vi absolut inte ätit hängmörad entrecote idag, då hade vi ätit några piller. Vi skulle absolut inte köra våra egna bilar, de skulle vara helt självkörande och pengar skulle inte finnas utan alla skulle vara chippade och valutorna skulle vara en digital valuta. Allt skulle se helt annorlunda ut. Men saker tar tid. Och vi får inte glömma bort att det mesta går i cykler. På 1980-talet lade varenda affär ner sin manuella köttdisk. 2015 är köttdisken centrum i butiken. Handsydda skor blev populära när de flesta skomakare som kunde göra handsydda skor var utdöda.

När alla redan har alla nyheter, hur ska man då bli unik?

Så våga lita på dig själv och vad du tror och tänk på att all utveckling går kanske inte åt det håll som alla futurister säger. De senaste åren har gamla mobiler som Nokia 3310 varit heta i USA och allra helst flip-telefonerna. Varför då? Jo, jag säger att det är så enkelt som det ”överfyllda glasets princip”. När alla redan har alla nyheter, hur ska man då bli unik? Tänk om det blir så att vi inte vill ha smartphones längre? Vi kanske inte vill vara nåbara? Vi kanske vill betala med vanliga pengar igen. Jag säger inte att det blir så, men tänk om? Våga ifrågasätt alla domedagsprofetior och alla de som säger att utvecklingen går så snabbt.
I början av min karriär hade jag en titel som jag föreläste kring, som hette ”framtiden är här redan imorgon”. Jag hade fel. Framtiden rör sig långsammare framåt än vad vi tror. Jag är ingen bakåtsträvare. Jag är en realist. Jag har sett hur utvecklingen förflyttar sig sakta framåt, men inte med de stora steg som så många som målar upp framtiden säger!
Men var förberedd på att allt kan hända och tänk på att den viktigaste strategin du kan ha som företag är hur snabbt du kan förändra din strategi när det behövs. Lycka till!

Äntligen har du fått till en bra dejt. Du ska få träffa mannen eller kvinnan som du drömt om så länge och dina förväntningar är enorma inför kvällen. Du har gjort allt du kan för att det ska bli bra som möjligt och du har bokat bord på den bästa restaurangen. Dessutom har du sett till att ni får ett litet avskilt bord och du har tom kollat igenom menyn i förväg. Du är verkligen laddad och har valt ut dina kläder med omsorg och satt på din absoluta favoritdoft. Alla yttre förutsättningar är perfekta.

Skulle du i detta läge få för dig att ta med de senaste fem årens skattedeklarationer, alla dina gamla fotoalbum och ha förberett ett bildspel som du kan visa i din Ipad med ett stort antal bulletspoints om dig själv och några diagram om ditt liv?

– Nej, svaret är givet. Det är klart att du inte hade. Och hade du gjort det kan jag redan nu säga att dina mål med kvällen knappast skulle infriats.

Men nu är du ju smartare än så. Du har lyckats få till dejten och det första målet är avklarat. Hon eller han vill ju träffa dig och efter det skulle du säkert göra allt för att få din träff att bli intresserad av dig. Du hade antagligen gjort allt som stod i din makt för att göra dig själv lite spännande, kul och spirituell.

När ni väl sitter på dejten, tror du då att du skulle nå någon större framgång genom att konsekvent prata om dig själv hela tiden? Att inte lyssna alls på din dejt och dessutom sitta och snegla på mobilen och kolla dina sociala medier under kvällen?

– Nej, även det här svaret är givet. Det är klart du inte hade gjort, du är ju smart!

En dejt är ett möte! Och då vet de flesta vad de skulle försöka göra för att nå framgång. Använd den kunskapen till dina vanliga möten på jobbet. Gör på samma sätt. Använd ditt sunda förnuft. Börja med att se till att deltagarna verkligen vill vara med på mötet och att de känner intresse för att komma. Se sedan till att inte överinformera utan få till en bra dialog där deltagarna både lyssnar och pratar. Se till att de är närvarande och inte uppehåller sig i en helt annan värld och visa respekt genom att fokusera på mötet och deltagarna. Det är inte särskilt juste mot dina kollegor på mötet om du gör något helt annat. Och slutligen, något som du egentligen måste börja med, ha ett syfte med ditt möte. När du ska på dejt vet du syftet med ditt möte, men när vi pratar om möten på jobbet så är det många gånger mer oklart vad det går ut på. Så nästa gång du kallar till möte så ställ dig de enkla frågorna:

• Vill de som jag bjudit in till mötet ha mötet?
• Vad har jag för syfte med att bjuda in dem?
• Hur ska jag få till ett så intressant möte att de inte tappar koncentrationen och fokuserar på annat?
• Hur ska jag få till en delaktig dialog och inte en enformig monolog?

Lycka till med nästa möte oavsett om det är en dejt eller en genomgång av nästa års budget!

 

 

 

 

Jag måste bara börja med att ställa en fråga till dig:

– känner du att du får mycket beröm på dagarna? Om du får det, så kan du sluta läsa nu. Direkt! Läs inte en rad till utan gå istället ut och smitta din omgivning med ditt leende. Bli en glädjespridare!

För beröm gör oss glada. Det ger oss en förmåga att bli ännu bättre. Beröm är inte alls dåligt, som många verkar tro utan tvärtom, får det oss att växa och ger oss vilja att motsvara det beröm som vi har fått, och det smittar dessutom, så att vi berömmer andra.

Vi är faktiskt ganska dåliga på att berömma. Men att berömma är det som krävs för att ge livskraft. Tänk själv så många bra saker du tänkt om andra personer, men du inte berättat för dem. Jo, när personen inte finns längre, då tänker vi på allt som vi borde ha sagt, och ångrar att vi inte sa något medan vi hade kunnat. Men att berömma sen, är kanske för sent. Så säg det nu. Idag!

Ge beröm! Frikostigt med beröm! Öva upp dig i att ge beröm!

Istället för att leta upp en massa fel så leta upp saker som är rätt istället!

Många möten som hålls dagligen är fokuserade på att diskutera vad som är fel, istället för att hålla möten där vi vältrar oss i allt som går rätt, och frossar i allt som vi är så bra på. Börja ”lovebomba” på mötena istället. Byt ”beröm-anorexian” mot ”love-bulimi” istället.

Och glöm aldrig bort att berömma de som berömmer! För utan de människorna skulle världen vara så fattiga på beröm. Det är de människorna som är mänsklighetens D-vitamin. De som gör oss glada och som ger oss energi. Men det finns ett problem. Jo, för det är ett litet problem och det är konsten att kunna ta emot beröm.

Prova med att säga till någon att hon eller han är snygg i håret och du möts nästan instinktivt av svaret: ”det är du med” eller ”äsch, inte är jag?!”.
Sluta upp med det tramset direkt! Tacka istället och sug åt dig berömmet. Känn efter i hela kroppen hur värmen sprids i dig när du får beröm. Det är först då du kan få alla positiva effekter som följer med. Lova mig att prova att njuta av berömmet också, och du kommer att få ett så mycket roligare liv.

Beröm är viktigt i en vänskapsrelation, i en parrelation och så klart på jobbet. Jag menar att det är mycket viktigare att skapa en berömmande kultur än att fokusera på att bli en kreativ och innovativ kultur. För om du kan skapa en berömmande kultur så får du garanterat en både kreativ och innovativ kultur på köpet. För med berömmet får vi mod och självförtroende. Vi får glädje, stolthet och energi. Och visst är vi värda allt det, att helt enkelt visa varandra att vi kan älska lite mer!

 

Vem äger egentligen mitt varumärke? Det första svaret som poppar upp i mitt huvud är att det måste ju vara jag själv? Men det rätta svaret är, att det är DU. Just du, som just nu, läser den här raden, DU äger mitt varumärke. Tycker du att det här är en bra artikel kan du börja sprida och dela den till dina vänner. Tycker du att den är urdålig, ja, då kan du sprida det också.
Jag kan inte stoppa dig! Jag kan bara hoppas att du gillar den. Jag kan bara se till att ha gjort mitt allra bästa när jag skrev de här raderna.

För idag kan alla sprida vad som helst och nästan vart som helst, det andra har sagt. En rätt läskig tanke. En tanke som också gör att de gamla varumärkesteorierna inte gäller längre. De bygger i stor utsträckning på att du kan styra din egen värld.

Och det här gäller så klart inte bara när jag skriver något. Ännu värre är det när jag föreläser. I salen kan det sitta tusentals personer och alla har en mobil med sig. Blixtsnabbt kan de skicka en tweet på något jag har sagt. Eller ännu värre något som den som skickar har uppfattat att jag har sagt. Jag måste alltså vara väldigt tydlig, rak och ha tänkt igenom mitt budskap noga. Publiken kan lägga upp en bild på Instagram på mig eller vad jag visar på skärmen. Och de kan självfallet välja att lägga upp ett filmklipp eller välja att sända föreläsningen direkt. Och jag kan inte göra något! Bara se till att vara så bra som möjligt!

Det är därför du inte behöver berätta själv för andra att du är bra. Tycker de att du är det så berättar de för andra. Många glömmer bort hur viktigt det är att verkligen vårda sitt personliga varumärke. Och en del, rätt många, glömmer bort att det inte handlar om vad jag säger att jag ska göra, utan vad jag faktiskt gör, som är det viktigaste. Ingenting kan du dölja längre.

Det jag har skrivit nu gäller självfallet alla människor, men också företag. Ja, varenda organisation gäller det för. Du äger inte ditt eget varumärke längre.
Men frågan är om du kan göra något för att underlätta det hela?

Ja, för det första, var aktiv på alla de sociala nätverk där det pratas om dig eller ditt varumärke. Agera för att släcka de ”bränder” som du vill släcka och få fart på brasan på de bränder du vill ska spridas. Det vill säga, släck negativa saker och få fart på positiva. Var snabb med att agera. Du kan inte vänta och har inte tid att vänta. Var inte rädd för dialogen. Detta har vi sagt i snart femton år, ändå är så många ovana vid att kunna föra en dialog, även med någon som kritiserar, utan vi envisas med egna monologer.

Och glöm inte bort att tacka de som tycker att du är bra. För utan dem kommer du aldrig att klara dig på lång sikt. För de är ju faktiskt de som äger ditt varumärke.
Glöm aldrig bort det!

Ja, nu måste jag vara ärlig, det är inte svenska siffror. Resultatet är hämtat från en stor Gallup-undersökning i USA. När den kvinnliga undersökningsledaren såg resultatet sa hon: ”jag är förvånad över att siffran är så låg”.

Men ser det då annorlunda ut i Sverige? Nej, tyvärr inte. Detta visar ett antal undersökningar som pekar i exakt samma riktning. Så glädjen över att det just här var amerikanska siffror varade inte så länge. Sorry! Merparten av arbetstagare ute på arbetsplatserna i landet är oengagerade och en del till och med hatar sitt jobb. Många kollar platsannonserna de första de gör på morgonen.

Men har du tänkt på att när du anordnar ett möte så är det de här personerna som sitter i publiken, som har kollat platsannonserna precis innan de bänkar sig, som ska inspireras? Tror du då att de här personerna verkligen längtar efter en nyckeltalsparad och en excelorgie? Eller att de vill höra företagets framtidsplaner för 2050? Tror du att de längtar efter att jobba i små grupparbeten där resultatet med största sannolikhet aldrig kommer att användas?

I femton år har jag föreläst på heltid. Jag har nog varit med på 1000 kickoffer vid det här laget, för både stora och små företag. Och tyvärr är jag inte raljant. Men kanske lite bekymrad. Jag är bekymrad för att det är så många som pratar till sin personal och inte med. Och när man planerar programmet för kickoffen försöker man minimera antalet pauser och proppa in så mycket innehåll som det bara går under dagen. Vid åtskilliga tillfällen när jag sett dessa program, med ett mastodontiskt innehåll, har jag påtalat för arrangören att det kanske skulle vara lämpligt att lägga in litet pauser för att få bättre resultat. Vid ett tillfälle när jag sa det kom svaret blixtsnabbt från VD: ”Tål de inte det här programmet och måste ha en massa pauser, ska de inte jobba hos oss”. Jag kan berätta att på den arbetsplatsen var det inte 70 procent som hatade sitt jobb, det var betydligt fler!

Så mina enkla råd till alla som ordnar möten är: Fundera inte på vad du vill berätta. Tänk efter, vad vill de höra, de som ska lyssna? Och när du har gjort det så se det nästan som ditt ”kall” att omvända personalen. Jag hävdar att alla personer kan inspirera. Men merparten är så livrädda att bjuda på sig själv. Var inte det.

Merparten blir inte engagerade av Powerpoints med femton bulletpoints och tredimensionella stapeldiagram. Men visa inte dem då! Gör inte grupparbeten som ingen vill sitta på. Gör det på ett personligt sätt. Om du ska ut och försöka träffa någon på krogen tror jag knappast att du tar med dig gamla fotoalbum från din uppväxt och en kopia på senaste skattedeklarationen. Tänk på samma sätt när du lägger upp ett möte. Gör det intressant. Gör det oväntade. Se till att ha skoj! För har du det så är sannolikheten så mycket större att du får ut något av mötet och kan du omvända några av de 70 procenten som hatar sitt jobb.

Så blir det många procent till slut som älskar sitt jobb! Lycka till!