Jag får ytterligare ett mejl från en potentiell underleverantör. Ja, han kallar sig så och han vill komma förbi mitt kontor och presentera sig. Helt förutsättningslöst. Jo visst, jag har också använt just det ordet många gånger när jag velat få chansen att berätta vad jag kan, skapa någon glimt av möjlighet att finnas som tänkbar samarbetspartner och ”top of mind” när ett behov av just de tjänster jag erbjuder uppstår. Trots att jag inte har någon upparbetad relation, hunnit bevisa något alls eller ens blivit rekommenderad.

Idag landar faktiskt den knasiga betydelsen helt och fullt. Det är först nu jag verkligen förstår ordet som jag aldrig mer vill använda i samma mening som jag använder ordet möte. Men varför kom insikten just idag? Förmodligen för att jag timman innan fått två telefonsamtal i följd av någon som uppenbarligen ville sälja något men aldrig sa det rakt ut förrän jag frågade. Vilken fantastisk tajming. För nu känns det lätt. Från och med nu tänker jag vara riktigt tydlig och bara erbjuda eller tacka ja till uppriktiga möten. Möten som är proppfyllda av förutsättningar. Där du vet vad du vill ha ut av det, och jag också. En tydlig agenda och ett mål. Ibland, om förutsättningarna och känslan är rätt, kanske vårt mål blir gemensamt. Du vill sälja något som jag tjänar på att köpa. Eller så är det tvärtom, jag säljer till dig. Då ska jag visa att jag vill jobba med dig och jag ska göra allt för att du ska vilja jobba med mig också. Allt annat är slöseri med tid.

Mejlet från den potentielle underleverantören blev droppen. Eller rättare sagt ögonöppnaren som jag är uppriktigt tacksam för. Jag får lust att mejla honom tillbaka bara för att berätta det. Helt förutsättningsfullt.

Marie W Schjölin